Reseberättelse från Qatar och Australien, december 2015-mars 2016 

 

Tack vare att jag år 2015 vann Börjes Champion cup som amatörryttare fick jag möjligheten att framförallt resa till Australien under cirka 3 månader men även Qatar. Målet med min resa var att utvecklas och rida mer än vad jag skulle ha gjort hemma under vintern. På så sätt kunde jag förbereda mig för mitt nästa stora mål, vilket var att ta steget upp till jockeylärling hemma i Sverige. 

Resan började med att sista etappen av 2015 års Fegentri Longines world cup gick av stapeln i Qatar, vilket också var en upplevelse. Vi fick bo på ett flott hotell och det var sista chansen för oss som hade deltagit i Fegentri 2015 att träffas. Under året som hade gått hade vi kommit varandra rätt nära och blivit bra vänner, många roliga minnen och upplevelser hade vi lyckats skapa under året. Under vår vistelse i Qatar så red vi tre löp och besökte bland annat en väldigt fin träningsanläggning. Det var som ett hotell för hästarna med otroliga faciliteter. Det var egentligen bara arabhästar och de har bland annat den i alla fall dåvarande världsmästaren bland araber. De hade även ett stuteri. 

Tävlingarna gick helt godkänt även om jag verkligen hade velat vinna ett av löpen, slutade 2:a, 3:a och 4:a. Vi blev bjudna på en svårslagen middag sista kvällen med alla ryttarna samlade. Dagen efter åkte jag från Doha (huvudstaden i Qatar) mot Australien…

 

Mot Australien 

 

Resan bar av mot storstaden Sydney via Dubai och Bangkok. Det hela gick smidigt även om det tog lång tid såklart. När jag väl landade så hade jag inte så mycket planerat förutom att Maria Nilsson (gammal amatörryttare som numera bor i Sydney) hade fixat ett tillfälligt boende i några dagar. Jobb hade jag mer eller mindre fixat med hjälp av en svensk kontakt som jag fick av Henrik Engblom. Men jakten på boende hade börjat, vilket inte var lika lätt som jag trodde. Lyckades till slut efter tre dagar hyra ett rum i en lägenhet nära min arbetsplats som var galoppbanan Royal Randwick. Jag hade fått jobb som arbetsryttare hos tränaren John Thompson. 

Vi började kvart i fyra på morgonen och slutade oftast vid nio tiden, måndag till lördag. Anledningen till detta var dels för att det blev för varmt för hästarna att träna senare under dagen, samt att det nästan alltid var tävlingar någonstans redan vid lunch/eftermiddagen och det kunde vara några timmars körning för både jockeys, stallpersonal och hästar. För att hinna dit i tid och samtidigt hinna träna hästarna på morgonen behövdes det att vi började denna tid. 

En stor skillnad från att jobba i Australien inom galoppen var att här fanns det gott om personal överallt. Det var tränare och assisterande tränaren som var cheferna. Sedan fanns det ekonomiansvarig. Det fanns arbetsryttare och så fanns det markpersonal. Alla visste vad man skulle göra och det såg i stort sett likadant ut varje dag. Jag red nästan alltid mellan 6-9 hästar dagligen.

Det var väldigt mörkt första turerna men som hjälp mot detta var varje ryttare tvungen att bära en lampa på hjälmen för att undvika olyckor på banan. Med tanke på att så många hästar och ryttare befinner sig på banan samtidigt är det viktigt. 

Banan var oerhört stor och förutom den stora gräsbanan där löpen gick fanns det fyra träningsbanor innanför tävlingsbanan som var av gräs samt huvudträningsbanan som var av sand och en till mindre sandbana. Detta gav möjligheten för tränarna att välja vilken bana som passade vilken häst eller förberedelserna bäst. På eftermiddagarna så simmade de flesta hästarna i poolerna som fanns på stallbacken. En gång i veckan åkte vi även till en strand där vi red hästarna i havet.

Under tävlingsdagarna på Royal Randwick var det alltid mycket folk. Det var uteserveringar och folk levde sig in i löpen och spelade på hästarna, åt god mat och drack öl och vin oftast. Det var åskådare i alla åldrar och det var rätt festligt. De flesta klädde upp sig osv.
 
Under denna sommar då jag var där så var vädret ännu mer svängande än vad det normalt sett brukar vara. Det kunde regna något fruktansvärt ibland och senare under samma dag kunde det vara 35 grader och strålande sol eller tvärtom. Det regnade faktiskt rätt ofta vilket gjorde att man vart rätt blöt på mornarna när man red. Det var även ofta väldigt fuktigt. Jag kan tydligt minnas en dag då det på morgonen var så extremt varmt att det redan vid sjutiden var strålande sol och extrem värme. Jag hade planerat att gå till stranden efter jobbet men struntade i det för att det var för varmt. Så jag gick istället hem för att sova och kl 12 var det översvämning och all personal inkallades för att vi behövde tömma stallet på vatten! Det var verkligen en skum känsla och det kändes absolut inte som om det var samma dag… Senare under eftermiddagen och kvällen var det återigen helt torrt och strålande väder så vi drog till stranden ändå.
 
 

I mitten av mars åkte jag tillbaka hem till Sverige efter en lärorik och kul upplevelse. 

Jag vill slutligen tacka både Amatörryttarklubben och Börjes för ett fantastiskt initiativ för amatörryttare att satsa och utvecklas. Det drev mig framåt och mitt stora mål under 2015 var att vinna Börjes ARK champion cup.

 
 
 

Kommentera

Publiceras ej