Nyhetsredaktören

tar till orda: 

Coronaviruset ställer till det
 

Ø  Ingen galopp/trav i Frankrike på en månad

Ø  Inställt i Storbritannien till utgången av april

Ø  Sydafrika ställer in

Ø  Danmark ställer in

Ø  Ingen publik på svenska travtävlingar

Ø  Tyskland ställer in

Ø  Oro på Irland inför kommande publikdragande festivaler på Fairyhouse och Punchestown

Ø  Kentucky Derby senareläggs från maj till september

 

Rubriklistan skulle kunna göras mycket längre avseende de konsekvenser som spridningen av Coronaviruset medför.

Vad kan vi förvänta oss av svensk galoppsports kommande tävlingar i april? Svårt att förutse eftersom läget inte bara ändras utan till och med förvärras för varje dag.

I bästa fall blir det tävlingar men troligtvis utan publik. Hur länge det kommer att fortgå är ännu svårare att ge ett svar på. Något utbyte av starthästar mellan de skandinaviska länderna är nog också en utopi.

Nationaldagsgaloppen på Gärdet den 6 juni? Grand National-dagen på Strömsholm den 13 juni? Förhoppningsvis är det för tidigt att i dag radera evenemangen från tävlingskalendern.

En bagatell i det hela är att genomförandet av Fegentris olika mästerskapslöpningar hindras. Redan har tre lopp ställts in: Köln den 15 mars (Gentlemen), Cork den 26 mars (hinder) och Pisa den 5 april (Amateur Riders Champion Cup). Fegentris styrelse har telefonmöte på fredag om händelseutvecklingen.

Ett är säkert. Samhällets och näringslivets kostnader för Coronaviruset är inte bara enorma, det kommer att få förödande konsekvenser flera år framöver. Hästsporten får liksom övriga sporter ta sin beskärda del.

Det väsentliga nu är att få stopp på en fortsatt spridning av Coronaviruset och alla måste hjälpas åt. Sedan kan vi börja bygga upp det som gått förlorat.
 
 

17-10

blev det i antal segrar mellan irländska och brittiska vinnare i förra veckans Cheltenham Festival. Det reds 28 löpningar på fyra tävlingsdagar. Ett lopp slutade med fransk seger.

Irländske championtränaren Willie Mullins blev meetingets bäste tränare för sjunde gången sedan år 2011.

På ryttarsidan hade Paul Townend och Barry Geraghty båda vardera fem segrar men 29-årige Paul Townend hade bättre placeringar. Barry Geraghty har tidigare varit festivalens bäste ryttare åren 2012 och 2003.

Oron för spridning av Coronaviruset hade inte någon större inverkan på publiktillströmningen. Det kom totalt 251.684 åskådare jämfört med 266.257 förra året, alltså en minskning med 5,5 procent.  

 

Möt ARK-styrelsen: Tina Henriksson

 

Berätta om dig själv. Arbete, sysselsättning.

Pluggar sista året till human Fysioterapeut på Karolinska Institutet i Stockholm. Har en brittisk utbildning som Equine Sports terapeut och masserar hästar, och rider ut så mycket jag hinner på Bro Park.

 

Vilken är Din bakgrund inom galoppen?

Jag växte upp hos Ylva Lovén Swärd där jag red en massa ridponnyer och galopphästar, höll ridlektioner och red in åringar. Började jobba nere på Jägersro efter gymnasiet och ett år i ett hopp/fälttävlansstall. Har efter det jobbat som arbetsryttare i England, Australien och en kortare period på Nordirland

 

Vilken är Din största framgång som ryttare eller på annat sätt i galoppen, Ditt största ögonblick?

Har många fina minnen, men att få komma ut och rida internationellt som Sveriges representant i Fegentrin har varit bland det bästa. Att vinna löp i Abu Dhabi som första kvinnliga amatörryttare var litet speciellt.

 

Vilket lopp skulle Du helst vilja vinna, och varför?

Jag hade gärna stått med en häst i vinnarcirkeln på Melbourne Cup! Atmosfären en storloppsdag oavsett bana eller land är alltid fantastisk, men Melbourne var något särskilt!

 

Vad gjorde att Du blev styrelseledamot i ARK? Vilka frågor intresserar Dig?

Har varit amatörryttare i många år och innan jag flyttade utomlands för många år sedan var jag även med i styrelsen som ledamot. Jag tyckte det var självklart att tacka ja till en plats när jag flyttade hem igen för att kunna vara med och påverka amatörryttarsporten. Ett sätt att kunna ge tillbaka litet då jag fått så fina möjligheter genom klubben.

 

Vilken är den största utmaningen för svensk amatörryttarsport?  Förslag till lösning?

Jag tycker att det är viktigt med nyrekrytering och utbildning av ryttare. Nu går många vägen från ponnygaloppen in på stor häst, det tycker jag är en fantastisk möjlighet. Amatörryttarsporten ska ju trots allt kunna vara tillgänglig för alla. Vem som helst som har intresset ska kunna ta en licens och rida. Om vi kan introducera unga redan med ponnygalopp, får de förhoppningsvis med sig både hästvett, tävlings-etikett, säkerhetstänk och såklart viljan att vinna.

 

Hur ser Du på svensk amatörryttarsports framtid, vilka förändringar tror/hoppas Du på inom en femårsperiod?

Jag hoppas att vi kommer kunna hålla den gamla traditionen vid liv, men det krävs som sagt att vi har en nyrekrytering när ryttare både går vidare som lärlingar eller lämnar in sin licens och slutar av olika anledningar.

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej